Innehåll

• Afront (adverb)

  
  

  framför; ansikte mot ansikte

• Afront (preposition)

  framför

• Affront (verb)

  Att förolämna avsiktligt, särskilt öppet.

• Affront (verb)

  Att möta trassigt; att konfrontera.

  "att krida döden"

• Affront (verb)

  Att möta eller möta ansikte mot ansikte.

• Affront (substantiv)

  Ett öppet eller avsiktligt brott, lätt eller förolämpning.

  "Sådant beteende är en kränkande för samhället."

• Affront (substantiv)

  Ett fientligt möte eller möte.

• Afront (adverb)

  Framför. Nu främst i "afront of": = mening B. Nu regional.

• Afront (preposition)

  Framför.

• Affront (substantiv)

  en handling eller anmärkning som orsakar upprörelse eller brott

  
  

  "Han tog sina söner öde som en personlig kriminell"

  "avskedningarna var en kränkning av rättvisa"

• Affront (verb)

  kränkta blygsamheten eller värdena hos

  "hon blev överträffad av hans kännedom"

• Afront (adverb)

  Framför; ansikte mot ansikte.

• Skymf

  Till fronten; att möta i läge; att möta eller möta ansikte mot ansikte.

• Skymf

  Att möta trots; att konfrontera; som för att förolämpa döden; därmed att träffas i fientligt möte.

• Skymf

  Att kränka av någon manifestation av respektlöshet; att förolämpa ansiktet av uppförande eller språk; att behandla med markant ojämlighet.

• Affront (substantiv)

  Ett möte antingen vänligt eller fientligt.

• Affront (substantiv)

  
  

  Föraktlig eller oförskämd behandling som väcker eller motiverar förbittring; markerad respektlöshet; en avsedd indignitet; förolämpning.

• Affront (substantiv)

  Ett brott mot ens självrespekt; skam.

• Affront (substantiv)

  en avsiktligt kränkande handling eller något som ger effekten av en kriminell handling;

  "att vända ryggen på mig var en avsiktlig förolämpning"

• Affront (verb)

  behandla, nämna eller prata med grovhet;

  "Han förolämpade henne med sina oförskämda anmärkningar"

  "eleven som hade förrådt sin klasskamrat dissades av alla"