Innehåll
Inforce (verb)
föråldrad stavning av verkställighet
Tvinga (verb)
Att hålla uppe, införa eller genomföra något, inte nödvändigtvis med våld. från 17thc.
"Polisen är där för att verkställa lagen."
Tvinga (verb)
Att ge styrka eller kraft till; att bekräfta, att betona. från 15thc.
"Offret kunde verkställa sitt bevis mot den påstådda gärningsmannen."
Tvinga (verb)
För att stärka (ett slott, stad etc.) med extra trupper, befästningar etc. 14th-18thc.
Tvinga (verb)
För att intensifiera, göra starkare, lägga kraft på. 14th-18thc.
Tvinga (verb)
Att anstränga sig, att försöka hårt. 14th-17thc.
Tvinga (verb)
Att tvinga, tvinga (någon eller något); att tvinga. från 16thc.
Tvinga (verb)
Att göra eller vinna med våld; att tvinga.
"att verkställa en passage"
Tvinga (verb)
Att sätta igång eller agera genom våld; att köra.
Tvinga (verb)
Att ge kraft till; för att stärka; att stärka; att uppmana med energi.
"att verkställa argument eller begäranden"
Tvinga (verb)
Att uppmana; att plåga hårt; att lägga mycket stress på.
Tvinga (verb)
Att bevisa; att bevisa.
Förstärka
Att sätta på kraft; att tvinga; att begränsa; att tvinga; som för att verkställa lydnad mot kommandon.
Förstärka
Att göra eller vinna med våld; att erhålla med våld; som för att verkställa en passage.
Förstärka
Att sätta igång eller agera genom våld; att köra.
Förstärka
Att ge kraft till; för att stärka; att stärka; att uppmana med energi; som, för att verkställa argument eller begäranden.
Förstärka
Att sätta i kraft; att få effekt; att ge effekt till; att utföra med kraft; som för att verkställa lagarna.
Förstärka
Att uppmana; att plåga hårt; att lägga mycket stress på.
Tvinga (verb)
Att försöka med våld.
Tvinga (verb)
Att bevisa; att bevisa.
Tvinga (verb)
För att stärka; att bli stark.
Tvinga (substantiv)
Tvinga; styrka; kraft.
Tvinga (verb)
säkerställa att lagar och regler följs;
"Tillämpa reglerna på alla"
Tvinga (verb)
tvinga att bete sig på ett visst sätt;
"Sociala relationer ålägger artighet"
