Innehåll

Den största skillnaden mellan bestrålning och strålning är att Bestrålning är en process genom vilken ett objekt utsätts för strålning och Strålning är en våg eller partiklar som sprider sig genom rymden eller genom ett medium som bär energi.

• Bestrålning

  Bestrålning är den process genom vilken ett objekt utsätts för strålning. Exponeringen kan komma från olika källor, inklusive naturliga källor. Oftast hänvisar termen till joniserande strålning och till en strålningsnivå som kommer att tjäna ett specifikt syfte, snarare än strålningsexponering för normala nivåer av bakgrundsstrålning. Termen bestrålning utesluter vanligtvis exponeringen för icke-joniserande strålning, såsom infrarött, synligt ljus, mikrovågor från mobiltelefoner eller elektromagnetiska vågor som avges av radio- och TV-mottagare och strömförsörjning.

• Strålning

  I fysik är strålning utsläpp eller överföring av energi i form av vågor eller partiklar genom rymden eller genom ett materialmedium. Detta inkluderar: elektromagnetisk strålning, såsom radiovågor, mikrovågor, synligt ljus, röntgenstrålar och gammastrålning (γ) partikelstrålning, såsom alfastrålning (α), beta-strålning (β), och neutronstrålning (partiklar av icke akustisk strålning, till exempel ultraljud, ljud och seismiska vågor (beroende på ett fysiskt transmissionsmedium) gravitationsstrålning, strålning som tar form av gravitationsvågor eller krusningar i krumning av rymdtiden. Strålning kategoriseras ofta som antingen joniserande eller icke-joniserande beroende på energin från de utstrålade partiklarna. Joniserande strålning bär mer än 10 eV, vilket är tillräckligt för att jonera atomer och molekyler och bryta kemiska bindningar. Detta är en viktig skillnad på grund av den stora skillnaden i skadlighet för levande organismer. En vanlig källa för joniserande strålning är radioaktiva material som avger α-, ß- eller y-strålning, bestående av heliumkärnor, elektroner eller positroner respektive fotoner. Andra källor inkluderar röntgenstrålar från medicinska radiografiundersökningar och muoner, mesoner, positroner, neutroner och andra partiklar som utgör de sekundära kosmiska strålarna som produceras efter primära kosmiska strålar interagerar med jordens atmosfär. Gamma-strålar, röntgenstrålar och det högre energiområdet för ultraviolett ljus utgör den joniserande delen av det elektromagnetiska spektrumet. Den lägre energin, längre våglängdsdelen av spektrumet inklusive synligt ljus, infrarött ljus, mikrovågor och radiovågor är icke-joniserande; dess huvudeffekt vid interaktion med vävnad är uppvärmning. Denna typ av strålning skadar endast celler om intensiteten är tillräckligt hög för att orsaka överdriven uppvärmning. Ultraviolett strålning har vissa egenskaper hos både joniserande och icke-joniserande strålning. Medan den del av det ultravioletta spektrumet som tränger igenom jordens atmosfär är icke-joniserande, gör denna strålning mycket större skador på många molekyler i biologiska system än vad som kan redovisas av uppvärmningseffekter, eftersom solbränna är ett välkänt exempel. Dessa egenskaper härrör från ultraviolett kraft för att förändra kemiska bindningar, även utan att ha tillräckligt med energi för att jonera atomer. Ordet strålning uppstår från fenomenet som vågor strålar (dvs reser utåt i alla riktningar) från en källa. Denna aspekt leder till ett system av mätningar och fysiska enheter som är tillämpliga på alla typer av strålning. Eftersom sådan strålning expanderar när den passerar genom rymden, och eftersom dess energi bevaras (i vakuum). Intensiteten för alla typer av strålning från en punktkälla följer en omvänd kvadratisk lag i förhållande till avståndet från dess källa. Liksom vilken ideallag som helst är den omvända kvadratlagen ungefär en uppmätt strålningsintensitet i den utsträckning som källan ungefärligar en geometrisk punkt.

  
  

• Bestrålning (substantiv)

  En bestrålningsåtgärd eller bestrålningstillstånd.

• Bestrålning (substantiv)

  belysning; irradians; briljans.

• Bestrålning (substantiv)

  mentalt ljus eller belysning.

• Bestrålning (substantiv)

  Den uppenbara förstoringen av ett ljust objekt sett på en mörk mark, på grund av att näthinnans delar runt bilden stimuleras av det intensiva ljuset; som när en mörk plats på en vit mark visas mindre, eller en vit fläck på en mörk mark större, än den verkligen är, särskilt när det är lite fokuserat.

• Bestrålning (substantiv)

  ett steriliseringsförfarande, varvid strålning passerar genom en påse som innehåller mat, redskap etc. för att sterilisera innehållet.

• Strålning (substantiv)

  
  

  Att skjuta fram allt från en punkt eller en yta, som divergerande ljusstrålar.

  "värmestrålning"

• Strålning (substantiv)

  Processen att stråla vågor eller partiklar.

• Strålning (substantiv)

  Överföring av energi via strålning (i motsats till konvektion eller ledning).

• Strålning (substantiv)

  Radioaktiv energi.

• Bestrålning (substantiv)

  Åtgärd eller bestrålning; eftersom bestrålning av livsmedel med röntgenstrålar kan bevara deras friskhet genom att döda bakterierna som orsakar förstörelse.

• Bestrålning (substantiv)

  Belysning; irradians; glans.

• Bestrålning (substantiv)

  Bild: Mental ljus eller belysning.

• Bestrålning (substantiv)

  Den uppenbara utvidgningen av ett ljust objekt sett på en mörk mark, på grund av att delarna av näthinnan runt bilden stimuleras av det intensiva ljuset; som när en mörk fläck på en vit mark verkar mindre eller en vit fläck på en mörk mark större, än den verkligen är, särskilt när lite ur fokus.

• Strålning (substantiv)

  Handlingen att utstråla, eller tillståndet att strålas; emission och diffusion av ljusstrålar; strålande ljusstyrka.

• Strålning (substantiv)

  Skjuta fram allt från en punkt eller en yta, som de divergerande ljusstrålarna; som strålning av värme.

• Bestrålning (substantiv)

  villkoret att utsättas för strålning

• Bestrålning (substantiv)

  en ljuskolonn (som från en fyr)

• Bestrålning (substantiv)

  (fysiologi) spridning av sensoriska neurala impulser i cortex

• Bestrålning (substantiv)

  den uppenbara förstoringen av ett ljust objekt när det ses mot en mörk bakgrund

• Bestrålning (substantiv)

  (Pavolviansk konditionering) framkallande av ett konditionerat svar genom stimulering liknande men inte identisk med den ursprungliga stimulansen

• Bestrålning (substantiv)

  (medicin) behandling av sjukdomar (särskilt cancer) genom exponering för strålning från ett radioaktivt ämne

• Strålning (substantiv)

  energi som strålas eller överförs i form av strålar eller vågor eller partiklar

• Strålning (substantiv)

  handlingen att sprida sig utåt från en central källa

• Strålning (substantiv)

  syndrom som härrör från exponering för joniserande strålning (t.ex. exponering för radioaktiva kemikalier eller för nukleära explosioner); låga doser orsakar diarré och illamående och kräkningar och ibland hårförlust; större exponering kan orsaka sterilitet och grå starr och vissa former av cancer och andra sjukdomar; allvarlig exponering kan orsaka dödsfall inom timmar;

  "han led av strålning"

• Strålning (substantiv)

  den spontana utsläppen av en ström av partiklar eller elektromagnetiska strålar i kärnkraftsförfall

• Strålning (substantiv)

  spridningen av en grupp organismer till nya livsmiljöer

• Strålning (substantiv)

  ett radiellt arrangemang av nervfibrer som förbinder olika delar av hjärnan

• Strålning (substantiv)

  (medicin) behandling av sjukdomar (särskilt cancer) genom exponering för strålning från ett radioaktivt ämne