Innehåll
Brott (substantiv)
standard stavning av brott | från = brittisk stavning | från2 = kanadensisk stavning
Brott (substantiv)
Handlingen att kränka:
Brott (substantiv)
ett brott eller synd
Brott (substantiv)
Tillståndet att bli kränkt eller missnöjd; ilska; missnöje.
Brott (substantiv)
En strategi och taktik som används när man är i stånd att göra poäng; i kontrast till försvar.
Brott (substantiv)
Den del av ett lag som ägnas åt att göra poäng när det är i stånd att göra det; i kontrast till försvar.
Brott (substantiv)
Se brott.
Brott (substantiv)
Handlingen att kränka i någon mening; speciellt, ett brott eller en synd, en kränkning eller en skada.
Brott (substantiv)
Tillståndet att bli kränkt eller missnöjd; ilska; missnöje; som att orsaka brott.
Brott (substantiv)
En orsak eller tillfälle till snubblar eller synd.
Brott (substantiv)
I varje tävling handlar eller attackerar processen i kontrast till försvarets handling; det stötande; som att gå till brottet.
Brott (substantiv)
Medlemmarna i ett lag som har det primära ansvaret för att göra mål, till skillnad från de som har ansvaret att försvara, dvs för att förhindra det motståndande laget från att göra mål.
Brott (substantiv)
handlingen att attackera en fiende
Brott (substantiv)
laget som har bollen (eller pucken) och försöker göra mål
Brott (substantiv)
en känsla av ilska orsakad av att förolämpas;
"han gjorde brott mot min fråga"
Brott (substantiv)
brist på artighet; misslyckande med att visa respekt för andra; såra känslorna eller andra
Brott (substantiv)
ett brott som är mindre allvarligt än ett brott
Brott (substantiv)
brist på artighet; misslyckande med att visa respekt för andra; såra känslorna eller andra
Brott (substantiv)
en känsla av ilska orsakad av att förolämpas;
"han gjorde brott mot min fråga"
Brott (substantiv)
ett brott som är mindre allvarligt än ett brott
Brott (substantiv)
laget som har bollen (eller pucken) och försöker göra mål
Brott (substantiv)
handlingen att attackera en fiende