Innehåll
-
Demonstrant
En protest (även kallad remonstrance, remonstration eller demonstration) är ett uttryck för att vittna på uppdrag av en uttrycklig orsak genom ord eller handlingar med avseende på särskilda händelser, politik eller situationer. Protester kan ta många olika former, från enskilda uttalanden till massdemonstrationer. Demonstranter kan organisera en protest som ett sätt att offentliggöra sina åsikter i ett försök att påverka den allmänna opinionen eller regeringens politik, eller de kan vidta direkta åtgärder i ett försök att direkt genomföra önskade förändringar själva. Då protester är en del av en systematisk och fredlig icke-våldsam kampanj för att uppnå ett visst mål, och involverar användning av tryck såväl som övertalning, går de utöver enbart protest och kan beskrivas bättre som fall av civilt motstånd eller icke-våldsamt motstånd. Olika former av självuttryck och protest begränsas ibland av regeringspolitiken (t.ex. kravet på protesttillstånd), ekonomiska omständigheter, religiös ortodoxi, sociala strukturer eller mediemonopol. En statlig reaktion på protester är användningen av upprorpolis. Observatörer har noterat en ökad militarisering av protestpoliseringen, med polisen som utplacerar pansarfordon och snipskyttar mot demonstranterna. När sådana begränsningar inträffar kan protester antas i form av öppen civil olydnad, mer subtila former av motstånd mot begränsningarna, eller kan spillas över till andra områden som kultur och utvandring. En protest i sig kan ibland bli föremål för en motprotest. I ett sådant fall demonstrerar motprotestanter sitt stöd för den person, politik, handling etc. som är föremål för den ursprungliga protesten. I vissa fall kan dessa demonstranter våldsamt slå samman.
-
demonstrant
En protest (även kallad remonstrance, remonstration eller demonstration) är ett uttryck för att vittna på uppdrag av en uttrycklig orsak genom ord eller handlingar med avseende på särskilda händelser, politik eller situationer. Protester kan ta många olika former, från enskilda uttalanden till massdemonstrationer. Demonstranter kan organisera en protest som ett sätt att offentliggöra sina åsikter i ett försök att påverka den allmänna opinionen eller regeringens politik, eller de kan vidta direkta åtgärder i ett försök att direkt genomföra önskade förändringar själva. Då protester är en del av en systematisk och fredlig icke-våldsam kampanj för att uppnå ett visst mål, och involverar användning av tryck såväl som övertalning, går de utöver enbart protest och kan beskrivas bättre som fall av civilt motstånd eller icke-våldsamt motstånd. Olika former av självuttryck och protest begränsas ibland av regeringspolitiken (t.ex. kravet på protesttillstånd), ekonomiska omständigheter, religiös ortodoxi, sociala strukturer eller mediemonopol. En statlig reaktion på protester är användningen av upprorpolis. Observatörer har noterat en ökad militarisering av protestpoliseringen, med polisen som utplacerar pansarfordon och snipskyttar mot demonstranterna. När sådana begränsningar inträffar kan protester antas i form av öppen civil olydnad, mer subtila former av motstånd mot begränsningarna, eller kan spillas över till andra områden som kultur och utvandring. En protest i sig kan ibland bli föremål för en motprotest. I ett sådant fall demonstrerar motprotestanter sitt stöd för den person, politik, handling etc. som är föremål för den ursprungliga protesten. I vissa fall kan dessa demonstranter våldsamt slå samman.
Protestor (substantiv)
alternativ stavning av protester
Protester (substantiv)
En som protesterar, antingen ensam eller i en offentlig visning av gruppkänsla.
"Demonstranterna höll på Trafalgar Square och sjöng antikrigslåtar."
Protester (substantiv)
En som protesterar en växel eller anteckning.
Protester (substantiv)
En som protesterar; en som avger en högtidlig förklaring.
Protester (substantiv)
En som protesterar en växel eller anteckning.
Protester (substantiv)
en person som avviker från någon fastställd politik
Protester (substantiv)
någon som deltar i en offentlig visning av gruppkänsla