Innehåll
Que (substantiv)
klippning av grill
Kö (substantiv)
En djur svans. från 16: e c.
Kö (substantiv)
En herrefrisyr vars huvudattribut är en fläta eller hästsvans på baksidan av huvudet, till exempel den som bärs av män i det kejserliga Kina. från 18: e c.
Kö (substantiv)
En behandlad först, den bakom behandlas nästa, och så vidare, och vilka nykomlingar sammanfogar i motsatt ände (baksidan). från 19: e c.
Kö (substantiv)
En organisering av människor eller föremål i en först till kvarn ordning.
Kö (substantiv)
En datastruktur där objekt läggs till i den ena änden, kallad svansen och tas bort från den andra, kallad huvudet (- en FIFO-kö). Termen kan också hänvisa till en LIFO-kön eller -stack där dessa ändar sammanfaller. från 20 c.
Kö (verb)
Att sätta sig själv i slutet av en väntelinje.
Kö (verb)
Att ordna sig i en fysisk väntekö.
Kö (verb)
För att lägga till i en ködatastruktur.
Kö (verb)
För att fästa håret i en kö.
Kö (substantiv)
en rad eller sekvens av personer eller fordon som väntar på deras tur att bli besökt eller att fortsätta.
Kö (substantiv)
en lista med dataobjekt, kommandon osv., lagrade för att kunna återvinnas i en bestämd ordning, vanligtvis ordningen för införande.
Kö (substantiv)
en hårfläta sliten bak.
Kö (verb)
ta en plats i en kö
"i kriget hade de köat för mat"
Kö (verb)
vara extremt angelägen om att göra eller ha något
"företag står i kö för att flytta till bukten"
Kö (verb)
ordna i en kö
"in- eller utgångsförfrågningar till en fil står i kö av operativsystemet"
Que (substantiv)
En halv farthing.
Kö (substantiv)
En svansliknande appendage av hår; en pigtail.
Kö
Att fästa, som hår, i en kö.
Kö (substantiv)
en rad människor eller fordon som väntar på något
Kö (substantiv)
(informationsbehandling) en ordnad lista med uppgifter som ska utföras eller s som ska överföras
Kö (substantiv)
en fläta av hår på baksidan av huvudet
Kö (verb)
bilda en kö, bilda en linje, stå i rad;
"Kunder uppradade framför butiken"